Programmets första minuter kände jag mig lite skeptisk. Ola Selmén är så otroligt mycket barnprogramledare att det var lite svårt att ställa om. Nu var han visserligen inte med särskilt mycket. Gissar att det kanske blir mer fram mot söndagsfinalerna. Sen kändes det nästan som ett sammandrag med alla olika klipp och speakerrösten. Så var det då dags för den första tävlande och när den första jurygruppen började snurra (vilket innebär att majoriteten av den gruppen rösta ja) var jag såld. När även de två sista jurygrupperna snurrade runt och den tävlande därmed hade gått vidare satt jag med ett fånigt leende och lite tårar i ögonen. De tårarna började sedan rinna desto mer när den andra tävlandes pappa stod och grät bakom scenen medan dottern sjöng. Det blir ganska spännande när det går till på det sättet och det är inte helt fel att bara gå på rösterna. Undrar vad som händer efter dessa uttagningar som varar denna och nästa vecka för sen vet man ju hur alla ser ut. Alla sjöng inte superbra men jag tror att flera av dem som lät sådär gjorde det på grund av nervositet. Jag hade två klara favoriter; Dimitri Keiski som sjöng ”A whiter shade of pale” och en kille som jag tror kallades Gonza som sjöng ”My heart is refusing you”.
True Talent känns fräschare än idol konceptet där allt handlar om att vara rätt sorts artist. Detta känns mer äkta.
SvaraRaderaJag måste hålla med om att Dimitri Keiski var helt fantastisk, renare live röst tror jag inte att jag hört.
Hysteriskt kul att Danny tror att han kan komma med några tips till en redan så bra sångare.
Jag kan hålla med om att det känns lite märkligt med en så pass ung som Danny som coach. Men jag förstår att de precis som med juryn väljer tre helt olika coacher som lockar olika tittare. Med Danny som coach har man ju säkrat en armé av tonårstjejer :)
SvaraRadera