Det som var lite kul med ”Ögat över månskäran” var att den var ungefär som alla andra High School böcker med lite övernaturliga inslag jag läst, fast det nu är 1895 och på en flickskola. En bit in i boken hade jag ganska stora förhoppningar på den. Den fångade mig tidigt och gjorde mig nyfiken. Jag gillade både karaktärerna och storyn. Bokens problem är att den känns som en enda stor inledning. En spännande upptrappning som gav mig allt större förväntningar som den sedan inte kunde leva upp till. Förutsättningarna finns. Miljön, karaktärerna, bakgrunden, händelserna, tidsepoken - det skulle kunna bli riktigt bra. Men nu blev det bara helt okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar