När programmet startade insåg jag hur extremt höga förväntningar jag hade. Förra säsongen blev man ju så överraskad och lyrisk när någon gjorde en riktigt bra version av låtarna. Nu förväntar jag mig underverk varje gång. Jag känner mig väldigt nöjd med årets deltagare. Även om inte alla är mina favoriter direkt så är det en härlig mix. Wiehe som jag brukar ha lite svårt för var ju världens mysgubbe och jag skrattade åt honom hela tiden. Inte på ett elakt sett utan för att han såg så barnsligt förtjust ut hela tiden. Kanske mer rätt att säga att jag skrattade med honom. Ledin verkade ju toksympatisk och trevlig. Och snacka om att ha åldrats med värdighet. Var grymt mycket nostalgikänsla när man hörde hans låtar i klippen om honom. Laleh är min favorit musikmässigt i gänget och jag tror att jag kommer gilla henne som person också. Hon kom inte fram så mycket i första programmet men det får hon förhoppningsvis chansen till mer efter hand. Lena PH är ju Lena PH, hur skön som helst. Timbuktu är en skön kille grym musiker. Ska bli sjukt spännande att se vad han lyckas åstadkomma. E-type är nog sveriges mest missuppfattade person. Tror folk har väldigt mycket fördomar om honom pga den figur han har skapat. Martin själv verkar vara en grymt smart och ödmjuk person (detta givetvis inte enbart baserat på gårdagens program). Eva Dahlgren är väl den som minst intresserar mig och just därför ska det bli intressant att lära känna henne.
Låtarna då? Nytt för i år och grymt bra är att de släpps på Spotify redan dagen efter. Jag behöver höra låtarna någon gång till för att kunna säga vad jag tycker om dem. Sämst, eller minst bra, tyckte jag att Lena PHs version av ”Sensuella Isabella” var. Den var allt för lik originalet. Klart att det är så hennes musik låter men lite mer fantasi hade jag önskat. Wiehes ”Blå, blå känslor” var väldigt mysig. Timbuktu gjorde en grymt bra låt men jag tycker att lite av poängen är att behålla originaltexten. Helt okej att fylla ut den för att kunna rappa men att ändra den helt? Var bara en enda mening som var kvar. Tappar lite av poängen. Tyckte det kändes lite konstigt att höra Eva Dahlgren sjunga på engelska. Men det var en fin låt. Fast jag saknade lite när de klämmer i på refrängen. E-type gjorde ju verkligen det till en E-type låt. Väntade bara på fyrverkerier och att en tjej i behå och läderbyxor skulle komma in och dansa. MEN han skulle ju ha tryckt till med mycket mer bas. Tänk att stå på dansgolven och höra den med riktigt dunk-dunk-dunk. Laleh (av någon anledning hittar jag inte hennes på Spotify) gjorde en riktigt vacker version av ”Just nu”. Texten fick ett helt annat djup.
Ja det blev ju en hel uppsats. Men så är det ju också ett jävligt bra program!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar