onsdag 12 oktober 2011

"It's Britney, bitch!"

När repliken ovan hördes i högtalarna då vrålade Malmö Arena. Men mer om min konsertupplevelse snart. Först måste jag få vara lite förbannad! Innan konserten igår läste jag nämligen på aftonbladet.se där man citerade en recensent vid namn Jan Eriksen som efter Britneys konsert i Danmark skrev att ”hon var som en knubbig, lat robot”. Detta gör mig jävligt upprörd på grund av:

1.Om det är det som är knubbig då vet jag inte vad det är för sjuka skönhetsideal Herr Recensent tycker att vi sak eftersträva. Visserligen kunde jag inte räkna revbenen på Britney som på en och annan utmärglad fotomodell men hon var i riktigt fin form för att vara en kvinna i 30 års åldern som fött två barn! Ja även om hon varit yngre och inte fött några barn så hade det varit fin form. Sund och snygg!

2. Hur i helvete kan det vara relevant för en musikrecension?? Sen måste jag fråga - hur ofta kommenteras vikten i recensioner när det är manliga artister som uppträder? Har svårt att minnas att jag skulle ha läst det någon gång.

Vidare så pratade de om halvfulla arenor och besviken publik. Det syntes i alla fall inte i Malmö. Läste någonstans att även Malmö Arena skulle varit halvtom. Inte vad jag såg. Och besviken publik? Knappast. Jo möjligtvis när den usle Eric Armadillo, förlåt Amarillo, skulle värma upp publiken genom att stå på scen med ett litet mixerbord och spela andras låtar. Tror det hade motsatt effekt. Vilket lokalt band som helst hade gjort det bättre. Publiken vaknade kanske något när han sjöng ”Om sanningen ska fram” fast det var inte mycket. Något bättre blev det när den amerikanska systerduon Destinee & Paris uppträdde. Två tjejer med mycket talang men något hurtiga. Även om de var okända för åtminstone mig så lyckades de fånga mitt intresse i alla fall när de gjorde en riktigt bra cover med endast piano på ”Crazy” som gick över i ”Rollin in the deep”.

Britney då? Jo det var precis vad jag hade förväntat mig. En riktig show! Det sparades inte på krutet när det gällde scenografin direkt och koreografin satt också som en smäck. I början kändes Britney något försiktig i dansstegen och verkade inte ge allt men det blev bättre för var låt. Hon har ju haft löjligt många hits och man saknade en del av dem. Det hade utan problem kunnat pågå en halvtimma till. Bäst var nog låtarna från den nya skivan ändå även om nostalgin hjälper till på de gamla. Perfekta avslutet blev det när även sittplatserna stod och dansade till extranumret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar