Titel: Hobbit: Femhäraslaget
Format: Bio 3D HFR
Förväntningar: Skyhöga. Har älskat alla Peter Jacksons filmer från Tolkienvärlden.
Handlingen: Jag är ju tokig i Sagan om Ringen och bara att få ta del av deras värld brukar vara gott nog för mig. Därför blev jag ganska så förvånad när jag lämnade biografen med en känsla av besvikelse. Detta har inte hänt efter någon av de tidigare filmerna, tvärtom så har jag oftast varit lyrisk. Anledningen till min besvikelse var ganska uppenbar. Filmens handling har inget riktigt syfte. Jag var från början ytterst tveksam till hur man skulle kunna göra tre filmer av boken men både med film ett och två lyckades de alldeles utmärkt. Men med tredje filmen blev det tydligt att de borde stannat vid två filmer.
Skådespelarinsatser: Visst, alla skådespelare är fortfarande grymma. Richard Armitage får verkligen briljera som en maktgalen och draksjuk Thorin, Ian McKellan (Gandalf) och Martin Freeman (Bilbo) visar återigen att de är som gjorda för sina roller. Ja, rätt igenom är det faktiskt lysande skådespelarinsatser.
Visuellt: Miljöerna är som vanligt fantastiska, om än betydligt mörkare i denna film. Specialeffekter är out of this world (förutom ett tillfälle när Legolas springer på fallande stenar, ser SÅÅÅÅ jävla overkligt ut).
Genrer: För övrigt försöker de bjuda på några skratt, lite kärlek, lite sorg men 75 % handlar dock om ett krig som aldrig tar slut.
Sammanfattning: Och då återkommer vi till den bristande handlingen. För det mesta är bara bihistorier som flyktar förbi, det känns verkligen som filmen enbart är gjord för att få använda så mycket specialeffekter som möjligt i ett enda krig. Missförstå mig inte, jag gillar dessa stora slag som regissör Jackson gör så bra. De är hur mäktiga som helst. Men det räcker inte att bygga en hel film kring det. Så hur mycket det än skär i mitt hjärta som kommer jag bara ge filmen en medelmåttig trea. Trots allt det fantastiska som den faktiskt innehåller.
Betyg: 3 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar