OS invigningen

Jag har alltid älskat OS invigningar. Dels för att själva OS handlar om sport såklart och det är det man har väntat på så länge men när det kommer till själva invigningen så är det framförallt för att det är så spännande att se hur de år efter år ska lyckas överträffa varandra på den konstnärliga biten. Det första som verkligen berörde mig på årets invigning var när representanter från de olika indianstammarna kom in. Jag fascineras av indianer precis som jag gör av mycket annan gammal kultur och kände mig riktigt rörd när de dansade omkring och det restes totempålar med mera. Riktigt imponerad blev jag när späckhuggarna simmade i havet. Det var fantastiskt snygg gjort. Sen var det trevligt att lyssna på Sara McLachlan, hon sjunger så bra. Gillade faktiskt dikten om Canada även om poesi inte är min favoritkonstform. Han framförde den grymt bra. När de sa att de skulle sjunga ”Hallelujah” blev jag överlycklig men vilken tråkig version det blev. Inte den mest spektakulära tändningen av elden men jag gillade tanken med att det skulle se ut som en lägereld. Gretzky kändes ju ganska given. Så nu är det bara att se fram emot 16 dagars TV-tittande. Tur att inte allt kommer gå nattetid!