Odysséen

Förmodligen hade jag inte kommit på tanken att läsa Odysséen om det inte vore för att den ingick i kursen jag läser. Kursledaren rekommenderade oss att läsa den som är översatt av Ingvar Björkeson då den skulle vara mer romanliknande i sin översättning. Jag trodde att den skulle vara svår att läsa men det var den inte. Den är visserligen skriven på vers och skulle jag läsa högt så tänker jag på det men när jag läser den tyst så är det som att läsa vilken text som helst. Det enda som var lite jobbigt var alla namn. Men jag insåg snabbt att alla namn inte var så viktiga att lägga på minnet, det räckte med en del nyckelkaraktärer. Det var kul att läsa en så pass annorlunda bok. Sättet de pratar på, sakerna de gör skiljer ju sig ganska mycket från det man är van vid att läsa. Odysséen är om Odyssevs svåra resa hem efter Trojakriget. Han lyckas göra ett par gudar upprörda och får uppleva motgång efter motgång. Samtidigt har han guden Athena på sin sida som hjälper honom och får honom att fortsätta försöken att ta sig hem trots att åren går. Den skildrar också hur livet var i antika Grekland. Förutom att de äter, dricker vin och offrar till gudarna hela tiden så framgår det vilket tydligt klassamhälle det var. Det var också en hederskultur, gästfrihet var nästan lag. När du fick en gäst så tog du verkligen hand om dem. De skulle badas, oljas och serveras mat. När de reste igen så gav du dem massor av gåvor. Odysséen handlar om hemlängtan, hämnd, kärlek och såklart mycket om gudarna. Klart läsvärd om man kan tänka sig lite omväxling.