Bok: "Divergent"

”Divergent” är en av de bästa böcker jag läst på länge. Den kanske inte ger mig samma känsla som Twilightserien (kommer någon bok någonsin göra det?!) men den är minst lika bra som Hungerspelen. Idén är superintressant. Människan var tvungen att göra något för att få stopp på krig och elände. Då folk hade olika åsikter om vad som orsakade detta delades de upp i olika falanger. De som till exempel ansåg att krig berodde på själviskhet bildade De osjälviska där osjälviskhet är ledordet. De lever i enkla gråa hem och kläder, har inga speglar, smycke och ägodelar som kan skapa ett habegär, fåfänga eller annat som skulle kunna leda till att man satte sig själv före någon annan. Att hjälpa andra går alltid först. På grund av det är alla politiker från de osjälviska. Bara det tycker jag är rätt häftigt. De som ansåg att krig uppkom på grund av feghet bildade De tappra som har mod som ledord. De är smågalna typer som inte backar för något och ständigt söker utmaningar. De övriga falangerna är De ärliga, De fridfulla och De lärda. När man blir sexton år utför man en test som säger vilken falang man tillhör och sedan får man göra ett val. Väljer man en annan falang än den man är uppväxt i får man alltså lämna sin familj. Vi följer 16-åriga Beatrice och hon är en intressant huvudkaraktär. En god människa men inte perfekt vilket är skönt. Det är mycket spänning och action samt en hel del vänskap och romantik. Lagom mycket av allt. Boken håller på att göras till film och dyker upp på bio nästa år. Läs först och sen kan vi räkna ner tillsammans inför filmens premiär. Och fram till dess får vi roa oss med uppföljaren ”Insurgent”.