Bok: "Brott & Straff"

I min strävan att läsa klassiker kändes ”Brott och Straff” som ganska självklar. Världens mest lästa roman som den är. Vill man verka intellektuell ska man förmodligen säga att man läst den både två och tre gånger och att det är den mest fantastiska bok som någonsin skrivits. Jag har dock inte de ambitionerna :) Mycket var bra med boken, till exempel hur oerhört nära man kommer karaktärerna och deras svajande psyken. Det är spännande att följa huvudpersonen Raskolnikov och allt som sker i hans huvud. Det jag gillar mindre med boken är att det ibland är svårt att hålla reda på alla personer då de kallas för olika ryska namn som ibland är väldigt snarlika. Sen har jag svårt för att personerna ska skrika hela tiden och vara allmänt stimmiga. Dialogerna både höjer och sänker boken. Samtidigt som de ibland är alldeles briljant välskrivna så blir de i vissa fall lite för mycket. Lagom är bäst heter det väl :) Det skulle man även ha tänkt på när det gäller längden på boken, den hade med fördel kunnat kortas med ett antal sidor.