Det var längesedan jag hade så svårt för att sätta ett omdöme på en film som på ”En gång i Phuket”. Anledningen är att den är så fruktansvärt ojämn. Ena stunden tänker jag att det segt och töntigt och vill ge den en tvåa max men så plötsligt kommer den med briljanta scener eller repliker vilket höjer den. Så det får bli en medel 3:a helt enkelt med vetskapen om att den åker upp och ner på nästan hela betygskalan. David Hellenius förgyller som vanligt och Peter Magnusson är bäst när det skiter sig eller han har ångest. Sämst är han när han ska vara gullig och kärleksfull.
Betyg: 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar