Melodifestivaltankar och Dead By April mjukisar

Ikväll smäller det! Nu är det dags för Melodifestivalen igen. Jag kan givetvis inte låta bli att titta och givetvis kommer jag dela med mig av mina tankar här på bloggen. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag skulle tjuvlyssna på låtarna på SVTs hemsida eller inte innan sändningen ikväll men beslutade till sist att göra det. Så här blev mitt första intryck av låtarna:

Sean Banan – Sean den första banan.
Ja ungarna kommer väl rösta på honom. Och de vuxna som av någon anledning gillar honom. Första intrycket av låten var att den var riktigt riktigt dålig. Känns inte som om det tog lång tid att skriva den. Sen gör han väl något chockerande på scenen och så röstar några till. Vet inte ens om jag kommer våga titta på hans framträdande!

Abalone Dots – På väg
Så lovande men så segt. Jag gillar folkmusikkänslan men låten är allt för tråkig.

The Moniker – I Want To Be Chris Isaak (This Is Just the Beginning)
Blev ganska besviken faktiskt. Hade högre förväntningar. Känns också ganska tråkig.

Afro-Dite – The Boy Can Dance
Typisk Afro-Dite discopop. Inget att hänga i julgranen.

Dead by April – Mystery
Jag tycker ju growlandet är lite onödigt. Annars var låten det intressantaste hittills. Fast även här hade jag nog högre förväntningar.

Marie Serneholt – Salt & Pepper
Oj vilken låt är det man tror man hör i refrängen? Måste komma på det. Annars var den väl hyfsat trallvänlig. Gör hon ett shysst framträdande kan hon nog få lite röster.

Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern – Jag reser mig igen
Alltså.. vi snackar Thorsten Flinck. I melodifestivalen. Det är bara så fel.

Loreen – Euphoria
Kan bli kvällens vinnare. Om hon gör ett bättre framträdande än förra året. Lär spelas på radio.

Ja, jag kan väl inte påstå att jag är galet exalterad inför kvällens premiäromgång. Får hoppas att allt runt omkring är bättre.


Här är en lite softare sida av Dead By April, utan growl (jihoo):