Jag gillade verkligen första ”Transformers” filmen. Jag njöt av de fantastiska specialeffekterna, skrattade åt det charmiga samspelet mellan Sam och hans föräldrar, stod ut med Megan Fox roll som enbart ögongodis och fängslades av actionscenerna. Jag gillade även tvåan. Så självklart såg jag fram emot även den tredje filmen. Specialeffekterna är precis lika fantastiska som i de tidigare filmerna. Om inte ännu bättre. Det är så galet snyggt gjort att jag nästan börjar dregla. Sams föräldrar är fortfarande roliga men får inte så stor plats i filmen. Megan Fox är borta men ersatt av en ännu mer meningslös Rosie Huntington-Whiteley som bara går runt i extremt tighta och korta klänningar och putar med sina enormt stora läppar. Men det hör ju till i Transformersfilmerna så jag får försöka bortse från det. Action finns det men tyvärr nästan enbart i andra halvan av filmen. Det börjar bra med en påhittad konspiration/coverup knuten till en verkligen händelse. Sånt gillar jag. Men sen är första halvan av filmen en samling jobbigt hoppande mellan olika scener. Och Sam (Shia LaBeof) känner jag knapp igen i början. Varför dessa överdrivna ansiktsuttryck och kroppspråk? Verkligen irriterande. Det blir något bättre i andra halvan av filmen då han får koncentrera sig på att rädda världen. Så besviken blev jag helt klart även om själva Transformersgrejen i sig själv gör filmen sevärd ändå.
Betyg: 3-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar