Analysera mera! Eller?

Jag läser för tillfället en kurs som heter ”Berättande i film & litteratur”. Jag tycker det är väldigt roligt att få diskutera böcker och filmer men har också upptäckt att det för mig finns en extremt tunn linje innan diskussion övergår till överanalys och därmed förstör filmen eller boken för mig. Ibland vill jag bara kunna säga att det var en sjukt snygg scen utan att behöva tjata sönder varför den var så snygg. Till en viss del analyserar jag gärna. Det är intressant att se hur olika man tänker och varför man kan tänkas uppfatta saker på ett visst sätt. Men jag har kommit på att jag nog inte vill se en film och sitta och tänka på kameravinkel, ljussättning, klippteknik med mera för det tar död på upplevelsen. Det händer ofta att jag kanske tänker under en scen att den var riktigt bra. Men ska jag sitta och fundera på varför så förlorar man ju känslan.
Ibland när man lyssnar på analyser och tankar kring film, litteratur och annan konst så kan jag undra om personen som står bakom verket verkligen menade allt det som folk kommer fram till eller ifall man ibland läser in lite väl mycket i det. Tänk om en regissör valde en viss vinkel bara för att han/hon helt enkelt tyckte att det blev väldigt snyggt och inte för att det var ett uttryck för den mansdominerade världen vi lever i, till exempel.

Jag älskar att diskutera böcker och filmer men känner faktiskt inte att man alltid behöver bryta ner det i minsta beståndsdel. Ibland räcker det faktiskt med bra/dålig, snygg/ful, rolig/tråkig osv.