Nu för tiden händer det inte så ofta att jag ligger halvt utslagen "dagen efter" men förr då det kanske kunde hända då och då fanns det ett givet botemedel: Bakfyllefilm! Min bästa var "Nothing to Lose" (1997) med Tim Robbins och Martin Lawrence. Varje gång jag var lite seg var det den som sattes igång. Jag vet att många, helt förståeligt, tycker att herr Lawrence kan vara lite jobbig men det gör inget i den filmen. Jag kan nog inte förklara exakt varför jag har sett den så många gånger. Inte mer än att jag alltid skrattar åt den. Eftersom jag snart ska på fest hos en gammal kompis kan det kanske hända att vi sätter på den dagen efter, bara för gamla minnens skull.
Här är en av mina favoritscener:
Ja Anna, dessa söndagar kommer jag ihåg. Har starka minnen från den tiden och denna film. Du får ta med filmen till mig så kanske vi sätter på den dagen efter och blir nostalgiska :).
SvaraRadera